Att jag inte ens hunnit sätta mig ner här tidigare idag, är otroligt. Äntligen ensamtid och känna att man kan koppla av efter allt som dagen inneburit. Blev riktigt besviken idag. När allt skulle varit klart med skjuts till körens evenemang direkt efter Melissas skolgång, så dyker ingen upp.  Hon väntade hela 45 min efter avtalad tid. Sen dyker den påstådda föraren upp. Och melissa frågar om de ska åka till körkompisarna. Hon fick svaret att "Nej,jag kan/hinner tyvärr inte köra idag". (kan undra hur bra kommunikation det var mellan denna mamman och körfröken egentligen) Fick hem en dotter som inte var på bästa humöret. Kan man klandra henne för det? Näe!   Och att inte ens "körfröken" ringde och undrade vart hon var. Tänk om hon gått avsides och någon kidnappat henne. Tankarna far iväg varje gång något går fel, jag vet. Men hjärtat lever iallafall i mig   hade jag svår tillit till folk innan, så hjälper då fan inte denna händelse   Annars har dagen inneburit allt från städ, ärenden till rensning här hemma... Mycke kaffe på det