Vem har makten över vem, egentligen???  

(Goaste bilden just nu. hehe)

Fick veta förraveckan, att min dotter får extra simlektioner denna mån.   Det börjar på tisdag och kommer vara varje tisdag (4 ggr) Hoppas det tar sig denna gången, för är hon inte motiverad, så funkar ingenting. Skulle verkligen behövas, då vi redan fått smisk på fingrarna av skolsyster ang min dotters "kroppsbyggnad". Har dragit ner på godsakerna och vi cyklar mycket: Simningen vore helt underbart om vi kunde använda oss av i träningssyfte. Men först ska hon lära sig simma. Annars e det ju ingen vits. Så nu blir det att hålla tummarna.... Nu blir det en liten promenix med Giza och sen bums i säng. Natti natti......   

Goderafton mina bäste herrar och fruer    Då va det dags igen att få tummen ur arslet och blogga lite igen. Snacka om att inte varit motiverad alls. Detta får inte fortsätta. Skaffade jag en blogg så kan jag lika gärna använda den    Mycket har hänt sen sist jag skrev och därför tänker jag inte dra upp varenda grej, utan börjar lite försiktigt igen. (Man kan omöjligt komma ihåg allt från ett par månader tillbaka)  Men denna helgen har varit underbar på olika sätt och vis. Har faktiskt lyckats umgås med en och samma kompis både fredag, lördag och söndag! Även om det inte varat hela dagarna. Otroligt.  Fredagen: Umgicks med Mette och hennes familj över en bit mat (Eller ja, jag var övermätt-rejält efteråt) Lördagen: Då tog Mette, jag en tur ut till Svartö med hundarna. Där vi skulle prova den nya tillagda delen av promenadstråket. Gick bra till en början, men sen började vi undra var i sjutton stråket fortsatte, eftersom det inga pinnar syntes till på en stund. Vi fortsatte gå och efter ett tag sa Mette:- Jag är envis och tänker inte ge mig! Ja, något sådant iallafall. Och gissa vad som dök upp direkt i synfältet? Jo, pinnarna som vi letade efter. Mysko alltså. Haha. Promenaden gjorde gott, förutom en sak. I en nedförsbacke så kom "lilla" Axel från ingenstans och sprang på mig. Hamnade med foten på en sten som rullade under. Ett mirakel att jag stod på fötterna. Varför är det så att man inte kan stå still, när en hund kommer farandes istället för att flytta på sig? Inte konstigt att man blir påsprungen då. Axel hade ju ingen chans att parera språnget alls.    I vilket fall som helst, så sträckte jag mig i ett knä och nu ikväll upptäckte jag att jag slitit mig i min onda höft. Inte konstigt jag kände mig som en stel kärring när ja skulle resa mig ur soffan innan jag kom till datorn. Och så till min kära Giza. Hon va ju bara tvungen att få upp ett spår, under ännu en promenad och drog iväg på egen hand. Tur att det släpper efter ett tag och att hon kommer tillbaka. Annars vet jag inte vad jag skulle göra om hon sprang bort för alltid.  Ännu en kväll med mat hos Mette. De göder mig så fint. haha. Söndagen: Idag har jag fått följa med Mette till hennes liksinnade, marsvinstokiga kompis Gina. Och jag som tyckte att Mette hade många marsvin nu, haha. Men man försvinner lätt bland de små liven. Vilka underbara djur. I en annan tid, och ett hus, bättre ekonomi så skulle jag vilja leva likadant som dessa 2 kvinnor, men med bara 2 marsvin. pallar inte fler.    Imorgon väntar en jobbdag med utbildning efter det. Åh va segt det lär bli att veta att man inte får gå hem direkt efter jobbet som vanligt. Ha det gott alla bloggers där ute . Det ska iallafall jag ha.....