Då var det dags att ursäkta sig igen för ett dåligt uppdaterande av bloggen ...  Har varit lite mycke nu. Ingen energi eller ork till knappt något längre. Allting känns som "MÅSTEN" helt plötsligt. Är det inte meningen att man ska njuta av livet trots motgångar? Tycks vara så att de flesta av mina vänner varit deppiga av olika anledningar. Det tar  även på en att veta att sina närmaste mår skit rent ut sagt!!! Och en annan är även nervös för ett möte som utvisar en del av min dotters fortsatta skolgång. Förbereder mig på att det blir just den skolan med extra resurser som inte finns där vi bor    Och i måndags fick jag panik då jag trodde min vackra Giza hade satt i halsen. Vi hade varit ute i ca en halvtimme. Giza sprang bakom en snödriva som hon brukar göra. Efter ett tag kommer hon fram och försöker spy och river sig i munnen. Det gick över så vi gick in, men då fortsatte hon.  Jag såg hur jobbigt hon hade det, så självklart öppnade jag hennes käftar och kollade och kände. Men ingenting. Blev bara mer och mer nervös. Skrev till min vän Mette. Fick rådet att köpa långa sparris. Hmm och självklart hade jag inte ett öre, typiskt. Men så gick det ännu en stund och jag tittar ännu en gång och se på fan. En liten smal skit-pinne hade satt sig fast uppe i gomen och kilats fast mellan tänderna. Inte sjutton tänkte jag på att kolla där första gången, när jag va så inställd på halsen. När pinnen va borttagen, så satte jag mig på golvet och tog Giza i knät. Sen "lättnadsbölade" jag en bra stund.   För jag hade nog dött, om hon hade kvävts och lämnat mig, Melissa och Baileys... Giza bara tittade på mig då, som om jag vore helt urflippad i huvudet. Så sagan slutade lyckligt, som tur var.... Men nu går det inte en dag utan att jag kollar både gomen, halsen och resten av käften på henne. Dags att gå och sova om man under förmodan har energi efter illamående, hjärtklappningar mm, så man kan följa med Mette till hennes älskade Axel imorgon. Godnatt!!!  

Denna härliga huvudvärk. Sen i tisdags har det gnagt i hjärnan på mig. Man blir så le på att. Men nu ska man jobba hela helgen, så då ska det nog gå bra. Verkar som att värken håller sig mer i schack när man jobbar.  Och småstunder ska Giza vara hos sin extramatte, så länge hon orkar  med henne. Tänker på dig, vännen. Det vet du!!! Får ta och krama om mina sköna kuddar strax. så man orkar upp för att väcka Melissa och gå ut på promenad med hunden imorrn. Nu är min syster gången 34 + 2. Så nu går det fort. Är jag redo att bli moster gånger 2? Jajamen, ska bli så roligt, så   Min svåger måste messa mig när ungen e ute, annars får han ett kok stryk.    Nu är det godnatt från fam. Carlsson/Hellberg.   

Då sitter man här igen med kaffemuggen i högsta hugg. Vill börja detta inlägg med att beklaga sorgen. Då min bästa kompis har förlorat ett av sina älskade djur idag. Djarfur som var en mycket speciell liten kille. Vad säger man till någon i telefonen som har gråten i halsen? När man blir så blödig att man försöker hålla tillbaka sina egna tårar? Man blir ju stum stundtals. Så det enda man kan säga som betyder något, är att man finns här för de. Ett par sms, ett samtal betyder fruktansvärt mycke i såna här situationer. Kanske även en promenad med hundarna kan göra lite gott.   Mette: Du vet vart jag finns, om /när du behöver mig ....

Så många djur som kommit och gått, även för mig. Det blir aldrig lättare med sorgearbeten. Det är bara att kämpa sig igenom de så gott det går. Det värsta med såna händelser som Djarfurs idag är att man tänker på om något liknande skulle hända Giza eller Baileys. Oftast är man väldigt inställd på att det händer nog inte mina djur (hjärnan e komplicerad) Och sanningen är att visst fan kan det omöjliga hända. Vill sluta detta inlägget med att: Vårda om och var glada för den tiden ni får/fått med era djur!   

Hammerfall – Glory To The Brave

Denna Låten/länken förknippar jag med sorgearbete. Har hjälpt mig många gånger bara genom att lyssna på texten.   

Ja då får jag väl ta och presentera mitt största intresse jag har och har haft sen jag var 5 år gammal. De ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det ligger något respektfullt och spännande över dessa magnifika fiskar. Finns inte ord som räcker till, så här kommer det i bildform istället.  

Har 2 saker i livet som jag har lovat mig själv att genomföra, innan jag går bort. Och det är att se Metallica live och att få dyka med dessa godingar! Metallica var jag och såg sommaren 2009. En helt grym upplevelse!!!   Så nu återstår bara att få dyka med The Great Whites.    

Så var det då helg igen. Ledig och så har man sin jädra lingonvecka. Men bland värken och de rikliga blödningarna så får man allt hitta på grejer så gott man kan. Har sorterat bland privata papper, städat, varit ute på lagom långa rundor med Giza osv. Finns ju inget mer jag kan göra ikväll. Hoppas man kan besöka en kompis imorgon, så helgen springer på lite. Funderar på att snart trimma av håret igen, för nu ser ja ut som ett fluffigt gosedjur i skallen. Ogräs säger jag bara, OGRÄS!!! Slut på ideer för ikväll så....hej hopp i löven, fem fingrar i röven.  

(Och så kunde jag inte låta bli att lägga upp en bild på Broderns senaste tatuering)

"Chelsea Smile" (ursprung från gruppen *Bring Me The Horizon*)

En grymt bra Musikgrupp   

Nu har det gått för långt. Har vridit och vänt mig i flera nätter. Sovit någon timme/halvtimme då och då. Det slutar alltid med att man sover bort halva dagarna om man kan. Blir sur och tvär för ingenting när det är så här. Man känner sig då inte som en människa, snarare zombie.   Inte ens min spegelbild stannar kvar   Men som tur e så e man van efter många perioder, så jag vet att det snart kommer att vända. Men till dess får jag fortsätta vara "häxan surtant" som står vid disken och surar   Och min bästa vän - den överaktiva blåsan, är nog den lilla boven i dramat oxå. När man får springa på toa jämt som om man vore höggravid, inge roligt alls... Nu blir det en promenad med Giza och sen får det bli ett försök till sömn igen.

Fy så tråkiga dagarna har varit i slutet av denna veckan. Inte hänt ett skit, har varit trött och kinkig, men det blir väl bättre hoppas jag. Fick även veta att jag har en överaktiv blåsa. Inte konstigt att man springer på dass jämt.   Så det blir till att gå till apoteket och plocka ut medicinen som läkaren skrivit ut. Har lite ångest för att jobba imorrn efter onsdagens händelser...   Men det är bara att ta tjuren vid hornen och be mina arbetskamrater om förlåtelse för missförståndet. hihi. Hoppas bara att samma personal jobbar imorgon...     Nu blir det att gå ut med Giza snart innan man slänger sig i säng. För imorgon blir det jobb och lämna Melissa på fritids ett par timmar. Ha det gott mina nattugglor och alla andra....Zzzzz...zzzz....

Har varit dålig på att fullfölja mina plikter mot denna blogg. Hehe. Så då får man sitta här när man ändå lider av sömnlöshet! Vilken natt det blev igår.  Natten blev då inte som jag hade tänkt mig, med att nana kudden. Nej, den bestod av att torka spyor och diverse andra grejer.    Toarullen gick verkligen varm stup i kvarten. Hoppas, hoppas jag slipper den eländiga maginfluensan som min dotter har, för annars kreverar jag !!! Får ju panik när jag kräks. Gårdagen var lika jäklig med sjukan och jag led verkligen med Melissa.   Men inatt har hon kunnat sova hela tiden. Håller tummarna för att det vänder till det bättre nu. Hon har heller inte ont i magen längre.    Så till en riktigt skämmig sak. Visste att jag inte skulle kunna jobba igår morse. så jag hade mina tankar på att ringa och vabba under natten. (Vanligtvis ringer jag på morgonen.) Tror ni det blev av. Nej! torkade ju först upp allt det "mysiga" och sen självklart glömde jag bort att ringa. Strax därefter lade jag mig en stund, för att vila huvudet. INTE smart, då jag somnade och sov så hårt att jag varken hörde alarmet på mobilen eller ett X antal samtal från jobbet. Jag börjar kl 7.15 så det brukar vara smidigt att ringa vid halv 7. (Om man ringer på morgonen) Så var det oxå tänkt, ifall jag missade det under natten, men istället ringde jag vid 9.05 Det misstaget gör jag inte om igen. Både en uppläxning av min chef och att få veta hur oroliga alla varit på jobbet fick mig att må skitdåligt, så nej det utsätter jag mig aldrig mer för.   NU blir det en liten minirunda med Giza och sen sängen igen. Chillevippen och godnatt!