Fick veta förraveckan, att min dotter får extra simlektioner denna mån.   Det börjar på tisdag och kommer vara varje tisdag (4 ggr) Hoppas det tar sig denna gången, för är hon inte motiverad, så funkar ingenting. Skulle verkligen behövas, då vi redan fått smisk på fingrarna av skolsyster ang min dotters "kroppsbyggnad". Har dragit ner på godsakerna och vi cyklar mycket: Simningen vore helt underbart om vi kunde använda oss av i träningssyfte. Men först ska hon lära sig simma. Annars e det ju ingen vits. Så nu blir det att hålla tummarna.... Nu blir det en liten promenix med Giza och sen bums i säng. Natti natti......   

Godkväll... Idag har det varit full rulle, trots en envis feberdag. Städade och plockade undan inför skoldagens slut, då Melissa skulle ha med sig en klasskamrat hem (även släkting) Torkade golven extra noga, eftersom denna flickan är rullstolsbunden. Men hon har en grym styrka i sina armar och överkropp och hon tar sig gärna fram crawlandes över golven. Istället för att bråka med trösklar med sin rullstol. (Ni skulle bara se vilken kämpe hon är)   Allt började igår kväll med att min dotter och hennes kamrat bestämde att de skulle umgås idag, och när jag pratade med min morbror som är hennes pappa, så fick jag samma beskrivning efter att barnen pratat med varandra i telefon: Som en studsboll av glädje. De satt  på var sin sida om telefonlinjen och studsade. Så båda läggningarna blev knepiga, får vi nog lov att säga.   Det positiva i dessa fall, var att ingen av de var morgontrötta i morse. Haha. Eftersom de såg fram emot dagens umgänge så innerligt mycket. De hade så roligt med bl.a att göra chokladbollar, se på film, (Adam & Eva) spela spel, lyssna på musik. prata om allt och inget,typ. Till middag åt vi strips och chicken nuggets m. tillbehör. En mycket lyckad em/kväll. Men nu e jag så trött att jag skulle kunna somna ståendes. Hehe. Mycket har lossnat i mitt liv. Har börjat umgås med övriga släktingar oxå, för ett tag va det dött med umgänge på släktfronten. Man känner att man har mer att ge och att lära känna folk igen är ju roligt, för sjutton. (Hmm, förutom vissa släktingar då) Sen finns det dagar när man bara vill dra täcket över sig naturligtvis. Men jag ska kämpa mot den strömmen detta året. Blir det för tufft, så ber jag Mette och Axel dra med oss på en avkopplande skogspromenad.  Och om jag inte ska leka sova-stående-leken, så är det nog bäst att jag går och lägger mig nu. Jobbet väntar imorgon bitti oxå   Natti, natti alla nattugglor och resten.....

När det händer grejer och man inte vet något, pga att mess försvinner någonstans, då blir man bara le. Man vill ju finnas där för sina vänner. Så snart slänger jag min mobil i väggen.   Tur att det finns en blogg man kan följa då och då. Skulle ALDRIG smsa om något riktigt akut hände. Nu blir det att städa lghn och sen ta en promenix med Giza i "blåshålet".

Då var det dags att ursäkta sig igen för ett dåligt uppdaterande av bloggen ...  Har varit lite mycke nu. Ingen energi eller ork till knappt något längre. Allting känns som "MÅSTEN" helt plötsligt. Är det inte meningen att man ska njuta av livet trots motgångar? Tycks vara så att de flesta av mina vänner varit deppiga av olika anledningar. Det tar  även på en att veta att sina närmaste mår skit rent ut sagt!!! Och en annan är även nervös för ett möte som utvisar en del av min dotters fortsatta skolgång. Förbereder mig på att det blir just den skolan med extra resurser som inte finns där vi bor    Och i måndags fick jag panik då jag trodde min vackra Giza hade satt i halsen. Vi hade varit ute i ca en halvtimme. Giza sprang bakom en snödriva som hon brukar göra. Efter ett tag kommer hon fram och försöker spy och river sig i munnen. Det gick över så vi gick in, men då fortsatte hon.  Jag såg hur jobbigt hon hade det, så självklart öppnade jag hennes käftar och kollade och kände. Men ingenting. Blev bara mer och mer nervös. Skrev till min vän Mette. Fick rådet att köpa långa sparris. Hmm och självklart hade jag inte ett öre, typiskt. Men så gick det ännu en stund och jag tittar ännu en gång och se på fan. En liten smal skit-pinne hade satt sig fast uppe i gomen och kilats fast mellan tänderna. Inte sjutton tänkte jag på att kolla där första gången, när jag va så inställd på halsen. När pinnen va borttagen, så satte jag mig på golvet och tog Giza i knät. Sen "lättnadsbölade" jag en bra stund.   För jag hade nog dött, om hon hade kvävts och lämnat mig, Melissa och Baileys... Giza bara tittade på mig då, som om jag vore helt urflippad i huvudet. Så sagan slutade lyckligt, som tur var.... Men nu går det inte en dag utan att jag kollar både gomen, halsen och resten av käften på henne. Dags att gå och sova om man under förmodan har energi efter illamående, hjärtklappningar mm, så man kan följa med Mette till hennes älskade Axel imorgon. Godnatt!!!  

Så var då denna dagen man fasat för,över...  Saknat mormor något oerhört. (Hon var den enda som lyckades hålla ihop familjen någorlunda iallafall) Julen är inte densamma utan henne.   Det har trots allt varit en mycket lugn julafton, eftersom man varit sjuk. Varit hemma med djuren (hunden,katten & jag mot världen. haha.) och levt rövare. Man har städat och levt som vanligt. Men så blev det nog fel i hjärnkontoret ett tag, för  jag blev sugen på att baka julgodis, mystiskt! (bildbevis kommer nederst ) Sen har vi skickat en hel del sms, Mette och jag om julen och allt möjligt. Vi bestämde att vi skulle träffas en sväng och låta hundarna leka . Höjdpunkten idag var att släppa hundarna lösa och se de busa järnet... haha. Så de fick fri utevistelse i julklapp. hehe. Katten var också med, men hon var på sin vakt istället. Kanske inte så konstigt då store axel hoppade över henne osv.  Och så alltid samma dilemma, att hundarna inte kan låta bli att äta   Men det är ju deras natur, fast så värst mysigt är det  inte när Giza vill pussas. Lite glögg efter denna dagen var inte fel heller. Det lindrar i halsen oxå (O.B.S - lättglögg) Nu blir det mera mys med Giza och Baileys.  

            Huvudingrediensen är choklad!!! Syns det?  

                         (Sätter sig gutt på figuren)           

Vilken dagjävel! Vaknade imorse med en grym förkylning, huvudvärk, feber, halsont, näsa som rinner. Ja hela kitet.   Hela dagen har varit upp och ner. Ingen redig tankegång, utan alla sysslor blev väl någorlunda gjorda iaf. Giza fick följa med mig och posta ett brev idag, och naturligtvis skulle hon börja dra som en tok. En hanhund dök upp bakom en snövall och jag hamnade i vallen. Giza viftade så glatt på svansen efter det. (säkert skadeglädje från hennes sida) Ja, dessa djur säger jag bara.   Skulle ha jobbat imorgon och firat jul på jobbet. typiskt att man får vara hemma nu, men förhoppningsvis blir jag så pass pigg att jag kan ta mig till Mette och hennes familj på kvällen. Något roligt måste jag väl få??? Och slippa sitta i min ensamhet och yra!    Igår tog jag några fina bebismage-bilder på min syster, som ni ska får titta på nedan. Man längtar allt efter en liten ibland. Men så vet man hur mycke mer jobb det blir. så då låter man bli.haha Nu är det dags att gå ut med Giza för kvällen och sen blir det en mugg glögg, för att sedan vidare till drömmarnas land. Sov gott och om ca 2½ timme är det GOD JUL!!!

OBS.Se fotot i mitten, där ligger fostret på vänster sida   

          Från vänster                           Framifrån                      Från höger  (stolt mor)

  (Beräknat mellan 27 feb-1mars)   

Självklart försov jag mig som vanligt, när jag skulle vara hundvakt!   Min syster vaknade till ordentligt av en stor framfusig hund (Axel). Trodde hon skulle göra ner sig, haha. Kom överens med Axels matte igår, att medans hon jobbar, får han vara här och slipper sitta i hundgården i den isande kylan. (pga risken för köldkramp) Så Giza fick ha sin pojkvän hos sig ett par timmar.    Bara för att min syster sov över tills idag, så va hennes bebis i magen bara fööööör lugn. fick bara känna som en bubbla typ (snorunge till att sova när han/hon är på besök hos moster.) oförskämt, hmpf!!!  Mamma och bror min, va här en sväng efter att både axel och jessica åkt hem. De hade med sig julklappar: handdukar och kinaschack-spel och pyssellåda   Vi tackar,vi !!!  Ikväll blir det ev. att dra till Mette, med Giza. Om jag bara orkar. Huvudet sitter löst känns det som. Får vila en stund så kanske det lugnar sig i knoppen, haha

En trött Melissa kom ut till mig och ville ha lite julmust att dricka. Så visst, bara hon borstade sina tänder efteråt och jag ber henne hälla upp själv. Vad hon gjorde med den flaskan innan har jag ingen aning om. Hör bara att tjut, varefter hon skriker: -Det kokar över. Jag tänker självklart på spisen och springer ut i köket. Där står min 9-åring med julmust-stänk i halva köket. ;) (I själva verket tror jag inte hon tänkte på att säga att musten rinner över, så därav nya frasen  (det kokar över). Så trasan gick varm här för en stund sen   Vilket härligt kvällsbestyr. Annars har dagen varit lite som vanligt. har umgåtts med Mette och hundarna har lekt/sprungit av sig . Hon bjöd på hamburgare   Sen har Melissa haft sin körsång. städat upp en del oxå...Så dagen sprang på ordentligt. Puss och kram, syns på stan...hehe....