Goderafton mina bäste herrar och fruer    Då va det dags igen att få tummen ur arslet och blogga lite igen. Snacka om att inte varit motiverad alls. Detta får inte fortsätta. Skaffade jag en blogg så kan jag lika gärna använda den    Mycket har hänt sen sist jag skrev och därför tänker jag inte dra upp varenda grej, utan börjar lite försiktigt igen. (Man kan omöjligt komma ihåg allt från ett par månader tillbaka)  Men denna helgen har varit underbar på olika sätt och vis. Har faktiskt lyckats umgås med en och samma kompis både fredag, lördag och söndag! Även om det inte varat hela dagarna. Otroligt.  Fredagen: Umgicks med Mette och hennes familj över en bit mat (Eller ja, jag var övermätt-rejält efteråt) Lördagen: Då tog Mette, jag en tur ut till Svartö med hundarna. Där vi skulle prova den nya tillagda delen av promenadstråket. Gick bra till en början, men sen började vi undra var i sjutton stråket fortsatte, eftersom det inga pinnar syntes till på en stund. Vi fortsatte gå och efter ett tag sa Mette:- Jag är envis och tänker inte ge mig! Ja, något sådant iallafall. Och gissa vad som dök upp direkt i synfältet? Jo, pinnarna som vi letade efter. Mysko alltså. Haha. Promenaden gjorde gott, förutom en sak. I en nedförsbacke så kom "lilla" Axel från ingenstans och sprang på mig. Hamnade med foten på en sten som rullade under. Ett mirakel att jag stod på fötterna. Varför är det så att man inte kan stå still, när en hund kommer farandes istället för att flytta på sig? Inte konstigt att man blir påsprungen då. Axel hade ju ingen chans att parera språnget alls.    I vilket fall som helst, så sträckte jag mig i ett knä och nu ikväll upptäckte jag att jag slitit mig i min onda höft. Inte konstigt jag kände mig som en stel kärring när ja skulle resa mig ur soffan innan jag kom till datorn. Och så till min kära Giza. Hon va ju bara tvungen att få upp ett spår, under ännu en promenad och drog iväg på egen hand. Tur att det släpper efter ett tag och att hon kommer tillbaka. Annars vet jag inte vad jag skulle göra om hon sprang bort för alltid.  Ännu en kväll med mat hos Mette. De göder mig så fint. haha. Söndagen: Idag har jag fått följa med Mette till hennes liksinnade, marsvinstokiga kompis Gina. Och jag som tyckte att Mette hade många marsvin nu, haha. Men man försvinner lätt bland de små liven. Vilka underbara djur. I en annan tid, och ett hus, bättre ekonomi så skulle jag vilja leva likadant som dessa 2 kvinnor, men med bara 2 marsvin. pallar inte fler.    Imorgon väntar en jobbdag med utbildning efter det. Åh va segt det lär bli att veta att man inte får gå hem direkt efter jobbet som vanligt. Ha det gott alla bloggers där ute . Det ska iallafall jag ha.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det börjar kännas som en månadsblogg detta. Hur kan man glömma bort att man har en blogg, eller har jag så lite att skriva. Egentligen inte, det blir nog bara som det blir.    I allafall så har det varit grymt mycke med skolmöten, jobbmöten av olika ...

Vem har makten över vem, egentligen???     (Goaste bilden just nu. hehe)  ...

Fick veta förraveckan, att min dotter får extra simlektioner denna mån.   Det börjar på tisdag och kommer vara varje tisdag (4 ggr) Hoppas det tar sig denna gången, för är hon inte motiverad, så funkar ingenting. Skulle verkligen behövas, då vi redan...

Så var ännu en jobb-helg gjord. Men det har flytit på otroligt bra denna gången. Har visserligen varit trött som vanligt, men ända haft ett glatt humör och mitt vanliga lugn inom mig. Giza har varit hos extramatte denna helgen. Hon kom fram till att ...

  Var bara tvungen att lägga upp denna bilden på Giza. Hon ligger en bit ifrån sladden samtidigt som hon gäspar... Men ljuset låg mystiskt, att man kunde tro hon har den i gapet. Kan liknas vid: -Usch matte, sladden smakar illa. Hehe ...