Igår fyllde jag år. Kändes helt okej under dagen. De sjöng för mig på jobbet och allt. Dagen gick och sen på kvällen kom tankarna. Började skaka och gråta.   Fattade först inte vad det handlade om, sen efter 12-slaget slog det mig att idag är det min mormors födelsedag. Hon var min allra bästa vän, min klippa.    Det har snart gått 5 år sen hon gick bort (16e mars) och jag mår fortfarande lika dåligt vid vissa tillfällen. Hur länge ska man känna så här??? Hela jävla livet eller?   Ändå kan jag tänka på Mormor på ett glatt sätt, men blir ledsen för att jag aldrig mer får träffa henne. Och så sitter man här med en grym förkylning oxå. Det gör faktiskt inte saken bättre. Fan vad gnällig man känner sig då. Men en sak som e positivt i allt är att Giza oxå fyllde år igår. Min vovve och jag firar födelsedag tillsammans.   Jag fyllde 31 och hon fyllde 5 år. Så vi myste extra mycke på kvällen efter att extramatte kört musten ur henne under dagen  Puss och kram och nyp i stjärten! Natti, natti........

Då sitter man här igen med kaffemuggen i högsta hugg. Vill börja detta inlägg med att beklaga sorgen. Då min bästa kompis har förlorat ett av sina älskade djur idag. Djarfur som var en mycket speciell liten kille. Vad säger man till någon i telefonen som har gråten i halsen? När man blir så blödig att man försöker hålla tillbaka sina egna tårar? Man blir ju stum stundtals. Så det enda man kan säga som betyder något, är att man finns här för de. Ett par sms, ett samtal betyder fruktansvärt mycke i såna här situationer. Kanske även en promenad med hundarna kan göra lite gott.   Mette: Du vet vart jag finns, om /när du behöver mig ....

Så många djur som kommit och gått, även för mig. Det blir aldrig lättare med sorgearbeten. Det är bara att kämpa sig igenom de så gott det går. Det värsta med såna händelser som Djarfurs idag är att man tänker på om något liknande skulle hända Giza eller Baileys. Oftast är man väldigt inställd på att det händer nog inte mina djur (hjärnan e komplicerad) Och sanningen är att visst fan kan det omöjliga hända. Vill sluta detta inlägget med att: Vårda om och var glada för den tiden ni får/fått med era djur!   

Hammerfall – Glory To The Brave

Denna Låten/länken förknippar jag med sorgearbete. Har hjälpt mig många gånger bara genom att lyssna på texten.   

Nu har det gått för långt. Har vridit och vänt mig i flera nätter. Sovit någon timme/halvtimme då och då. Det slutar alltid med att man sover bort halva dagarna om man kan. Blir sur och tvär för ingenting när det är så här. Man känner sig då inte som en människa, snarare zombie.   Inte ens min spegelbild stannar kvar   Men som tur e så e man van efter många perioder, så jag vet att det snart kommer att vända. Men till dess får jag fortsätta vara "häxan surtant" som står vid disken och surar   Och min bästa vän - den överaktiva blåsan, är nog den lilla boven i dramat oxå. När man får springa på toa jämt som om man vore höggravid, inge roligt alls... Nu blir det en promenad med Giza och sen får det bli ett försök till sömn igen.

Fy så tråkiga dagarna har varit i slutet av denna veckan. Inte hänt ett skit, har varit trött och kinkig, men det blir väl bättre hoppas jag. Fick även veta att jag har en överaktiv blåsa. Inte konstigt att man springer på dass jämt.   Så det blir till att gå till apoteket och plocka ut medicinen som läkaren skrivit ut. Har lite ångest för att jobba imorrn efter onsdagens händelser...   Men det är bara att ta tjuren vid hornen och be mina arbetskamrater om förlåtelse för missförståndet. hihi. Hoppas bara att samma personal jobbar imorgon...     Nu blir det att gå ut med Giza snart innan man slänger sig i säng. För imorgon blir det jobb och lämna Melissa på fritids ett par timmar. Ha det gott mina nattugglor och alla andra....Zzzzz...zzzz....

Har varit dålig på att fullfölja mina plikter mot denna blogg. Hehe. Så då får man sitta här när man ändå lider av sömnlöshet! Vilken natt det blev igår.  Natten blev då inte som jag hade tänkt mig, med att nana kudden. Nej, den bestod av att torka spyor och diverse andra grejer.    Toarullen gick verkligen varm stup i kvarten. Hoppas, hoppas jag slipper den eländiga maginfluensan som min dotter har, för annars kreverar jag !!! Får ju panik när jag kräks. Gårdagen var lika jäklig med sjukan och jag led verkligen med Melissa.   Men inatt har hon kunnat sova hela tiden. Håller tummarna för att det vänder till det bättre nu. Hon har heller inte ont i magen längre.    Så till en riktigt skämmig sak. Visste att jag inte skulle kunna jobba igår morse. så jag hade mina tankar på att ringa och vabba under natten. (Vanligtvis ringer jag på morgonen.) Tror ni det blev av. Nej! torkade ju först upp allt det "mysiga" och sen självklart glömde jag bort att ringa. Strax därefter lade jag mig en stund, för att vila huvudet. INTE smart, då jag somnade och sov så hårt att jag varken hörde alarmet på mobilen eller ett X antal samtal från jobbet. Jag börjar kl 7.15 så det brukar vara smidigt att ringa vid halv 7. (Om man ringer på morgonen) Så var det oxå tänkt, ifall jag missade det under natten, men istället ringde jag vid 9.05 Det misstaget gör jag inte om igen. Både en uppläxning av min chef och att få veta hur oroliga alla varit på jobbet fick mig att må skitdåligt, så nej det utsätter jag mig aldrig mer för.   NU blir det en liten minirunda med Giza och sen sängen igen. Chillevippen och godnatt!  

Idag har man jobbat och stått i. och vid kl.10 blev jag rejält stressad på jobbet, då Melissas farbror skickade ett mess, med: " Melissa var ledsen sent igår kväll och i morse, hon sa att hon saknar sin mamma, jobbar du eller kan vi komma förbi en sväng? " Fick sätta en tid vid kl.14 så att jag visste att jag hann hem, då jag även skulle göra ärenden åt morfar. Så vi löste det som så att farbrodern fick ta me sig barnen på fika och jag fick krama om min dotter och säga att jag saknat henne oxå.   Sen var det lugnt med oss båda igen. (Är verkligen inte kul att veta att hon gråter om kvällarna när hon ska sova och inte säger något förrän dagen efter)   Tiden springer på och snart är vi med om år 2011 oxå. Slår vad om att minst 2/3 av Sveriges befolkning kommer må uselt dagen efter. Men inte jag inte. Kommer fira nyårshelgen med mina kära pensionärer, då jag jobbar hela helgen.    Och Giza, hon får tillbringa en stund av nyårsafton med pojkvännen Axel och hans familj.  Myspysfaktor. Hehe...   Nu får jag snart märken i facet av tangenterna, så godnatt alla bloggare.

Då har jag bytt batterier i kameran igen efter 2 dagar och 15 korttagningar. Kommer bli fruktansvärt dyrt i drift att hålla på så här. Måtte det gå att använda uppladdningsbara istället. Annars kommer jag bli galen!!!    Här kommer några delar utav julgranen iallafall...

Bling-bling!          Halva julgranen