Då sitter man här igen med kaffemuggen i högsta hugg. Vill börja detta inlägg med att beklaga sorgen. Då min bästa kompis har förlorat ett av sina älskade djur idag. Djarfur som var en mycket speciell liten kille. Vad säger man till någon i telefonen som har gråten i halsen? När man blir så blödig att man försöker hålla tillbaka sina egna tårar? Man blir ju stum stundtals. Så det enda man kan säga som betyder något, är att man finns här för de. Ett par sms, ett samtal betyder fruktansvärt mycke i såna här situationer. Kanske även en promenad med hundarna kan göra lite gott.   Mette: Du vet vart jag finns, om /när du behöver mig ....

Så många djur som kommit och gått, även för mig. Det blir aldrig lättare med sorgearbeten. Det är bara att kämpa sig igenom de så gott det går. Det värsta med såna händelser som Djarfurs idag är att man tänker på om något liknande skulle hända Giza eller Baileys. Oftast är man väldigt inställd på att det händer nog inte mina djur (hjärnan e komplicerad) Och sanningen är att visst fan kan det omöjliga hända. Vill sluta detta inlägget med att: Vårda om och var glada för den tiden ni får/fått med era djur!   

Hammerfall – Glory To The Brave

Denna Låten/länken förknippar jag med sorgearbete. Har hjälpt mig många gånger bara genom att lyssna på texten.