Nu har det gått för långt. Har vridit och vänt mig i flera nätter. Sovit någon timme/halvtimme då och då. Det slutar alltid med att man sover bort halva dagarna om man kan. Blir sur och tvär för ingenting när det är så här. Man känner sig då inte som en människa, snarare zombie.   Inte ens min spegelbild stannar kvar   Men som tur e så e man van efter många perioder, så jag vet att det snart kommer att vända. Men till dess får jag fortsätta vara "häxan surtant" som står vid disken och surar   Och min bästa vän - den överaktiva blåsan, är nog den lilla boven i dramat oxå. När man får springa på toa jämt som om man vore höggravid, inge roligt alls... Nu blir det en promenad med Giza och sen får det bli ett försök till sömn igen.