När det händer grejer och man inte vet något, pga att mess försvinner någonstans, då blir man bara le. Man vill ju finnas där för sina vänner. Så snart slänger jag min mobil i väggen.   Tur att det finns en blogg man kan följa då och då. Skulle ALDRIG smsa om något riktigt akut hände. Nu blir det att städa lghn och sen ta en promenix med Giza i "blåshålet".

Igår fyllde jag år. Kändes helt okej under dagen. De sjöng för mig på jobbet och allt. Dagen gick och sen på kvällen kom tankarna. Började skaka och gråta.   Fattade först inte vad det handlade om, sen efter 12-slaget slog det mig att idag är det min mormors födelsedag. Hon var min allra bästa vän, min klippa.    Det har snart gått 5 år sen hon gick bort (16e mars) och jag mår fortfarande lika dåligt vid vissa tillfällen. Hur länge ska man känna så här??? Hela jävla livet eller?   Ändå kan jag tänka på Mormor på ett glatt sätt, men blir ledsen för att jag aldrig mer får träffa henne. Och så sitter man här med en grym förkylning oxå. Det gör faktiskt inte saken bättre. Fan vad gnällig man känner sig då. Men en sak som e positivt i allt är att Giza oxå fyllde år igår. Min vovve och jag firar födelsedag tillsammans.   Jag fyllde 31 och hon fyllde 5 år. Så vi myste extra mycke på kvällen efter att extramatte kört musten ur henne under dagen  Puss och kram och nyp i stjärten! Natti, natti........

Jaha. Då har man varit på femtioelfte mötet genom skolan. De lär ju aldrig ta slut. Men vad gör man inte för sin dotters bästa och hennes skolgång. Att det alltid ska dra ut på tiden med allting vad gäller resurser i skolan.  Csn bråkar och jag har inte kunnat fylla på min mobil idag. Och ett huvud som inte är med på noterna  Nog med gnäll. Dagen har varit fartfylld med ärenden hit och dit, träning med hunden och nu ikväll har vi läst ut "Paddington på stationen". Lite nostalgi, eftersom man sj tittade på Björnen Paddington när man var liten.   Katten har fått knäppen och jagar ett påslakan, medans Giza sover lugnt. På fredag blir det ett besök hos tandläkaren, Jag kommer säkert skita på mig, eftersom jag har sån tandläkarskräck. JAG VILL INTE...Nu blir det te och ett par smörgåsrån innan sängen väntar på mig. hehe

Då var det dags att ursäkta sig igen för ett dåligt uppdaterande av bloggen ...  Har varit lite mycke nu. Ingen energi eller ork till knappt något längre. Allting känns som "MÅSTEN" helt plötsligt. Är det inte meningen att man ska njuta av livet trots motgångar? Tycks vara så att de flesta av mina vänner varit deppiga av olika anledningar. Det tar  även på en att veta att sina närmaste mår skit rent ut sagt!!! Och en annan är även nervös för ett möte som utvisar en del av min dotters fortsatta skolgång. Förbereder mig på att det blir just den skolan med extra resurser som inte finns där vi bor    Och i måndags fick jag panik då jag trodde min vackra Giza hade satt i halsen. Vi hade varit ute i ca en halvtimme. Giza sprang bakom en snödriva som hon brukar göra. Efter ett tag kommer hon fram och försöker spy och river sig i munnen. Det gick över så vi gick in, men då fortsatte hon.  Jag såg hur jobbigt hon hade det, så självklart öppnade jag hennes käftar och kollade och kände. Men ingenting. Blev bara mer och mer nervös. Skrev till min vän Mette. Fick rådet att köpa långa sparris. Hmm och självklart hade jag inte ett öre, typiskt. Men så gick det ännu en stund och jag tittar ännu en gång och se på fan. En liten smal skit-pinne hade satt sig fast uppe i gomen och kilats fast mellan tänderna. Inte sjutton tänkte jag på att kolla där första gången, när jag va så inställd på halsen. När pinnen va borttagen, så satte jag mig på golvet och tog Giza i knät. Sen "lättnadsbölade" jag en bra stund.   För jag hade nog dött, om hon hade kvävts och lämnat mig, Melissa och Baileys... Giza bara tittade på mig då, som om jag vore helt urflippad i huvudet. Så sagan slutade lyckligt, som tur var.... Men nu går det inte en dag utan att jag kollar både gomen, halsen och resten av käften på henne. Dags att gå och sova om man under förmodan har energi efter illamående, hjärtklappningar mm, så man kan följa med Mette till hennes älskade Axel imorgon. Godnatt!!!  

Denna härliga huvudvärk. Sen i tisdags har det gnagt i hjärnan på mig. Man blir så le på att. Men nu ska man jobba hela helgen, så då ska det nog gå bra. Verkar som att värken håller sig mer i schack när man jobbar.  Och småstunder ska Giza vara hos sin extramatte, så länge hon orkar  med henne. Tänker på dig, vännen. Det vet du!!! Får ta och krama om mina sköna kuddar strax. så man orkar upp för att väcka Melissa och gå ut på promenad med hunden imorrn. Nu är min syster gången 34 + 2. Så nu går det fort. Är jag redo att bli moster gånger 2? Jajamen, ska bli så roligt, så   Min svåger måste messa mig när ungen e ute, annars får han ett kok stryk.    Nu är det godnatt från fam. Carlsson/Hellberg.   

Då sitter man här igen med kaffemuggen i högsta hugg. Vill börja detta inlägg med att beklaga sorgen. Då min bästa kompis har förlorat ett av sina älskade djur idag. Djarfur som var en mycket speciell liten kille. Vad säger man till någon i telefonen som har gråten i halsen? När man blir så blödig att man försöker hålla tillbaka sina egna tårar? Man blir ju stum stundtals. Så det enda man kan säga som betyder något, är att man finns här för de. Ett par sms, ett samtal betyder fruktansvärt mycke i såna här situationer. Kanske även en promenad med hundarna kan göra lite gott.   Mette: Du vet vart jag finns, om /när du behöver mig ....

Så många djur som kommit och gått, även för mig. Det blir aldrig lättare med sorgearbeten. Det är bara att kämpa sig igenom de så gott det går. Det värsta med såna händelser som Djarfurs idag är att man tänker på om något liknande skulle hända Giza eller Baileys. Oftast är man väldigt inställd på att det händer nog inte mina djur (hjärnan e komplicerad) Och sanningen är att visst fan kan det omöjliga hända. Vill sluta detta inlägget med att: Vårda om och var glada för den tiden ni får/fått med era djur!   

Hammerfall – Glory To The Brave

Denna Låten/länken förknippar jag med sorgearbete. Har hjälpt mig många gånger bara genom att lyssna på texten.   

Ja då får jag väl ta och presentera mitt största intresse jag har och har haft sen jag var 5 år gammal. De ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det ligger något respektfullt och spännande över dessa magnifika fiskar. Finns inte ord som räcker till, så här kommer det i bildform istället.  

Har 2 saker i livet som jag har lovat mig själv att genomföra, innan jag går bort. Och det är att se Metallica live och att få dyka med dessa godingar! Metallica var jag och såg sommaren 2009. En helt grym upplevelse!!!   Så nu återstår bara att få dyka med The Great Whites.    

Så var det då helg igen. Ledig och så har man sin jädra lingonvecka. Men bland värken och de rikliga blödningarna så får man allt hitta på grejer så gott man kan. Har sorterat bland privata papper, städat, varit ute på lagom långa rundor med Giza osv. Finns ju inget mer jag kan göra ikväll. Hoppas man kan besöka en kompis imorgon, så helgen springer på lite. Funderar på att snart trimma av håret igen, för nu ser ja ut som ett fluffigt gosedjur i skallen. Ogräs säger jag bara, OGRÄS!!! Slut på ideer för ikväll så....hej hopp i löven, fem fingrar i röven.  

(Och så kunde jag inte låta bli att lägga upp en bild på Broderns senaste tatuering)

"Chelsea Smile" (ursprung från gruppen *Bring Me The Horizon*)

En grymt bra Musikgrupp